”Vi har ju frihet att pröva men sedan är det en annan sak om systemet är i vägen” : en studie om handlingsfriheten och handlingsutrymmet på en socialbyrå

Pro gradu – avhandlingens syfte är att studera socialarbetares/handledares handlingsutrymme och handlingsfrihet på en socialbyrå med inriktning på vuxensocialt arbete. Jag är intresserad av att studera hur byråkrati begränsar handlingsutrymmet för socialarbetare/handledare inom vuxensocialt arbete. Handlingsfriheten studeras utifrån socialarbetares/handledares möjlighet att utnyttja sin handlingsfrihet inom det givna handlingsutrymmet. Mina teoretiska referensram utgår ifrån Webers (1978) byråkratiteori, Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkratin samt Giddens (1984) struktureringsteori. Min studie har därmed ett fokus på både strukturer och aktörskap. Byråkratin uppfattar jag som strukturer (regler, hierarki, expertiskunskap, m.m.). Aktören uppfattar jag som socialarbetaren/handledaren som använder sin handlingsfrihet inom de byråkratiska ramarna. Mitt empiriska material består av intervjuer med tre socialarbetare och tre socialhandledare. Informanterna jobbar på samma socialbyrå och har samma arbetsuppgifter. Materialet har sedan analyserats med stöd av teoristyrd innehållsanalys. Med stöd av den teoretiska innehålls analysen kunde jag upptäcka tre teman där byråkratin begränsar socialarbetarnas/handledarnas handlingsfrihet.De tre teman som skapar handlingsutrymmet är skrivna regler, arbetsgemenskapen och arbetets uppbyggnad. De skrivna reglerna handlar om lag och de interna anvisningarna för utkomststöd. I förhållande till beslutsfattande över utkomststöd upplevde informanterna att de hade en handlingsfrihet att agera som de ville. De interna anvisningarna skapade struktur för arbetet som i regel upplevdes som relevant. Arbetsgemenskapen bestod främst av teamet. Handlingsutrymmet begränsades av teamet genom att gruppen kunde lägga upp mera regler för arbetet. Teamet gjorde också en grupptolkning av beslut där den enskilda socialarbetarens individuella bedömning fick ett mindre utrymme. Vid beslutsfattandet upplevde socialarbetarna/handledarna fortfarande att de hade möjlighet att utnyttja sin handlingsfrihet. Team möten kunde upplevas som ett stödjande element i vardagen men kunde också skapa normer för det sociala arbetet. Det tredje temat som lyftes upp ur materialet handlar om arbetets uppbyggnad. Detta handlar om hur arbetet ser ut på en gräsrotsnivå, dvs. ärendemängden, pappersarbete, samarbetet med andra instanser, förhållandet mellan efterfrågan och utbud av service, m.m. Då jag tittade närmare på denna struktur kunde jag lägga märke till att socialarbetare/handledare hade en väldigt liten möjlighet att påverka. Socialarbetare/handledare kunde inte förändra de rådande strukturerna. Istället fick de vänja sig med ramarna och finna ett lämpligt sätt att jobba inom handlingsutrymmet. Slutsatserna är att socialarbetare/handledare fortfarande har en handlingsfrihet i sitt arbete. Prövningsrätten utnyttjas fortfarande aktivt vid beslutsfattandet över utkomststödsbeslut. Utmaningarna med handlingsfriheten kommer speciellt upp i förhållandet till arbetets uppbyggnad som informanterna inte kan rå över. Informanterna önskar dock en större frihet bort från de byråkratiska ramarna i sitt arbete. Samtidigt som socialarbetare/handledare också med stöd av byråkrati vill minska på en osäkerhet i arbetet. De byråkratiska ramarna skapar en struktur för att arbetet på en gräsrotsnivå kan fungera